Ängspiplärka.

En Ängspiplärka har stannat upp i ett träd.

Förmer.

Här är en trast som inte nöjer sig med att vara en vanlig trast. Nej, en Dubbeltrast ska det vara.

Här är det tyst.

Det här är verkligheten. Sol och blå himmel står inte alltid på menyn. Dimman har tagit för vana att rulla in var eviga kväll. Det är fortfarande lika många fåglar, men sikten är kraftigt begränsad. Att sedan sätta fokus på ett spöke i dimman är inte helt enkelt. Detta till trots så är jag där ändå, dricker kaffe & fryser. För att förstärka känslan i bilden så avslutar jag med ett citat ur Tranströmers Molokai "Här är det tyst, det är en tystnad som när höken kommer".

Spetsbergsgås.

En Spetsbergsgås som kämpar på i snöyran. Det var först tredje gången jag gick igenom några gamla bilder som jag såg att jag faktiskt lyckats hitta av en ny gås. Kännetecknen att gå efter är de rosafärgade fötterna och den rosa och svarta näbben.

Helt hundra!

Där satt den i dubbel bemärkelse. På marken satt min hundrade art här på bloggen. En Jorduggla på en dimmig Degernässlätt.

Solnedgång.

I de sista solstrålarna glider en Sångsvan in för nattläger vid Degernäsbäcken.

Den som väntar på något gott...

I väntan på den hundrade arten på bloggen, så bjuder jag på en favorit. Blå kärrhök.

En i mängden.

En Sädgås fångad i kvällssolen på Degernässlätten.

Är det i runda slängar 900 Sångsvanar bara på Skäret och säkert över 3000 i deltat, så är det inte mer än rätt att det blir en bild på en Sångsvan även i år. Det går som inte att missa deras närvaro.

En ny bekantskap.

Ett nytt fotokryss blev det idag på Skäret. Pilgrimsfalken drog lite hastigt förbi. Smattrade i väg några bilder och allt jag fick var den här. Nåväl, nästa gång...

Ringduva.

Årets första inlägg. Det blir också en ny art för bloggen. Lite konstigt kan tyckas att den inte kommit med tidigare, men som plåster på såret ger jag er en hel flock.